SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1951  
O- ssgr (forts.): OSTRIDLIG, adj.; adv. -en (Sthm 2: 232 (1897)), -t (Crusenstolpe Mor. 5: 389 (1843), Samtiden 1874, s. 597). (-elig 1856. -lig 1843 osv.) [förkortning av obestridlig l. (möjl. gm påvärkan av detta ord) bildat till ostridig] (numera föga br.) obestridlig, ovedersäglig, ostridig. Sigismunds .. ostrideliga rätt till Konungadömet. Afzelius Sag. VIII. 1: 16 (1856). SvD(A) 1925, nr 348, s. 11. GbgP 1949, nr 115, s. 2. särsk. ss. adv. Crusenstolpe Mor. 5: 389 (1843). Honom tillkommer ostridligen förtjänsten att (osv.). Sthm 2: 232 (1897).
OSTRIDSAM, adj. (†) som är en dålig krigare; icke stridbar; okrigisk; fridsam. Oöfwat och ostrijdhsamt Folck. Schroderus Liv. 162 (1626). Lind 1: 1706 (1749). Murberg FörslSAOB (1791).
OSTRIMMAD, p. adj. särsk. zool. i uttr. ostrimmad pelamid (förr äv. bonit), fisken Orcynopsis unicolor Geoffr., som (i motsats till andra arter) saknar mörka band på buken. Malm Fauna 649 (1877). Lönnberg RyggrDj. 3: 79 (1915).
OSTRIMMIG. (numera mindre br.) zool. i uttr. ostrimmig pelamid (förr äv. bonit), ostrimmad pelamid. Lilljeborg Fisk. 1: 266 (1884). FoFl. 1907, s. 191. —
OSTRIPAD, p. adj. (i fackspr.) om tobaksblad: från vilken huvudnerven icke borttagits. UNT 1946, nr 107, s. 6. —
OSTROFISK. metr. som utmärkes av frånvaro av strofindelning: icke strofisk. KoK 1906, s. 163.
Spoiler title