1) om levande varelse, i sht person: som icke tycker om sällskap; som vill vara ensam; äv.: som icke trivs i sällskap o. som därför sprider otrevnad omkring sig; stundom närmande sig bet.: trumpen, butter, otrevlig; äv. om dylik persons uppförande (jfr 2). Sällskap är ej tröst / För osällskapligt folk. Hagberg Shaksp. 6: 93(1849). Ett osällskapligt, ondlynnadt djur, som går ensamt i skogen. Strindberg TrOtr. 2: 58(1890). Alving IslSag. 1: 182(1935).
2) (tillf.) med sakligt huvudord: som icke passar i sällskap; som är till men för sällskaplig trevnad. Hasselroth Campe 227(1794). Schack och andra osällskapliga spel. Hagdahl Fråga 174(1883).
