SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1951  
OTRYGG ω3~tryg2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[fsv. otrygger (i bet. 1); jfr d. utryg, isl. ótryggr; av O- 1 o. TRYGG]
icke trygg, osäker. Helsingius (1587).
1) (†) som man icke kan lita på, opålitlig. SalWijsh. 9: 14 (öv. 1536). At wela Kongl. M:tt och Rijket en oanständig och otrygg Fredh påträngia. Stiernman Riksd. 1776 (1678). (Det är) i gemeen mächta otrygt rätta sigh efter Drömar, och ther af sluta hwad hända skal. Isogæus Segersk. 1056 (c. 1700). 2SAH 4: 140 (1806).
2) som icke befinner sig i säkerhet; som icke innebär säkerhet. Alle Werdzlige saker äre otrygge. Schroderus Urs. F 3 a (1626). (Människorna) äro af alla jordens varelser .. de mest otrygga. Wallin 1Pred. 1: 227 (c. 1830). Fastän sekreta utskottet förblef troget, så begynte rådet att känna ställningen otrygg. Malmström Hist. 4: 57 (1874). Det är så otryggt numera i världen. Wägner Norrt. 62 (1908). särsk. i ordspr. Bättre lijtet medh roo, än ett otryggt Boo. Grubb 74 (1665). Högt sälskap är otryggt. Dens. 369. Rädzla giör Landet otryggt. Dens. 701.
3) som icke känner sig trygg, ängslig, orolig; förr äv. om barn: rädd av sig, blyg. Schroderus Dict. 181 (c. 1635). Sahlstedt (1773; om barn). Mor Beda kände sig så otrygg, att hon i tysthet försökte taga om bönen för sig själf. Geijerstam YttSkär. 94 (1898).
Avledn.: OTRYGGELIGEN, adv. [jfr fsv. otrygliker, isl. ótryggiligr] (†) otryggt (i bet. 2). Lind (1738). Möller (1755). —
OTRYGGHET, r. l. f.
1) (†) till 1: opålitlighet, otrohet. Helsingius Aa 6 a (1587). (Att några varit frånvarande från sammankomsten) hvilket man .. (förmodar) icke af någen otryghet eller olydne skedt vare. RA I. 3: 618 (1595).
2) till 2: (tillstånd av) osäkerhet; förr äv. i uttr. sätta ngn (ut)i otrygghet, försätta ngn i osäkra förhållanden. G1R 4: 253 (1527). (Påvarna förklarade furstars) Egendom, som the Bannlyst hade, för prijs, satte theras Personer vthi otrygghet. Brask Pufendorf Hist. 410 (1680). Under dessa år av yttre otrygghet och inre oro. Alving SvLittH 3: 155 (1932).
3) till 3: tillståndet att icke känna sig trygg, ängslan, oro. Möller (1790). En känsla av otrygghet. Hallström Leon. 42 (1928).
Ssg: otrygghets-känsla. till 3. Beskow Pred. 260 (1901).
Spoiler title
Spoiler content