publicerad: 1951
OTTA ωt3a2, r. l. f.; best. -an; pl. (numera nästan bl. i bet. 2) -or ((†) -er VDAkt. 1703, nr 62, Broocman Hush. 1: 57 (1736)); förr äv. OTTE, r. l. m.; pl. -ar (Nicander VirgÆn. 7 (1751), Crælius TunaL 358 (1774)).
Ordformer
(ot- 1577 (: otpasche)—1751. ott- 1597 osv. out- 1685, 1705 (: outemål). -a c. 1635 osv. -e, nom. 1777—1830. -e, oblik form c. 1600—1843. -o, oblik form 1578—1690. — i adverbiell anv. ote 1712. ottu 1712)
Etymologi
[fsv. otta (ota); jfr sv. dial. otta, i Skåne äv. ota, d. otte, d. dial. ote, nor. otta, isl. ótta, got. ûhtwô, fsax. o. fht. ûhta, feng. úht(a); av ett germ. unhtwōn, utvidgning av den ieur. stammen nktu- som föreligger i sanskr. aktú, natt, mörker, stråle; i avljudsförh. till NATT]
1) (i sht i arkaiserande l. folkligt spr.) om den tidigaste delen av dygnet som kan anslås till arbete l. annan värksamhet, timmarna före gryningen; äv. allmännare: tidig morgonstund. Schroderus Dict. 10 (c. 1635). Näktergalar suto, .. / .. bidande på ottans väkt. Atterbom LÖ 2: 22 (1827). Under hösten, då bönderna hade brådtom med sädens aftröskande .., började man sin dag med den tidigaste ottan. Fatab. 1910, s. 5. — jfr HAN-, LUCIE-, STAFFANS-, SVIN-OTTA m. fl. — särsk.
a) i adverbiella tidsbestämningar, särsk. i uttr. i ottan l. i otta (förr äv. uti ottona), äv. (i folkligt spr.) fram på ottan o. d., förr äv. om ottan l. om otton l. om otte samt i plurala uttr. ss. om l. på ottorna, ottor och kvällar o. d. BOlavi 114 b (1578: om otton). Hafua Frustugupigornne, vpgiort till Lius och förbrent till deres Gierning Ottor och Quällar Wax 12 (marker). GripshR 1597, s. 33. Herr Oloff rÿder om Otte / drifwer dagg faller rihm / Lius[e] dagen hon[o]m tÿchte. Visb. 2: 277 (c. 1600). Schroderus Os. III. 1: 332 (1635: vthi Oottone). Tröska ut Säden om ottorne. Broman Glys. 3: 10 (c. 1730). (Han) fans uti sit strumpband hängd / Om ottan andra dagen. Lenngren (SVS) 2: 92 (1793). Knorring Torp. 1: 50 (1843: i tidig otte). Stolt Minn. 41 (1879: på ottorna). Fram på ottan kommo de till Krogsered. Bondeson MVK 159 (1885, 1903). Morgonen efter bröllopet var herr Fritiof uppe i otta. Strindberg Giftas 2: 54 (1886). Vad har fröken uppe i ottan att göra, fröken har ju tid att sova ut. Stiernstedt Liw. 288 (1925).
b) (i sht i folkligt spr.) i uttr. till domedags otta, till domedag; för alltid; jfr DOMEDAGS-OTTA. Jag önskade för min del, at valet .. kunde upskiutas til domedags otte. 2RARP 13: 555 (1743). Grubbla du till domedags otta på om jag älskar dig eller inte. Strindberg TjqvS 4: 228 (1876). Blomberg Bab. 79 (1928).
c) (i folkligt spr.) med tanke på uträttandet av sysslor; särsk. i vissa uttr.: göra otta, förr äv. (om flera tillfällen) ottor, stiga upp i ottan för att arbeta; tröska otta, tröska i ottan; gå på otta, arbeta tidigt på morgonen i stället för på dagen. Ottan var vid pass kl. 4. om morgonen: at stiga så bittida up til sina syslor, kallades giöra Otta. Dalin Hist. 1: 243 (1747). Ottor göras (vid tröskningen) .. af Bonden ifrån kl. 12 eller 1 om natten. VetAH 1757, s. 275. Nu, fyra timmar före dager, skulle karlarna ut på logen och tröska otta. Moberg Sedebetyg 160 (1935). Holmkvist BergslGruvspr. (1941: gå på otta).
2) ottesångsgudstjänst, ottesång. Gå i ottan. Predika i ottan. Vthi thenna Kyrckia hölt Storfursten sielff Messa, Otto, Middagh och Afftonsång. Petreius Beskr. 1: 44 (1614; möjl. ssg). Man skall ha en bit i sig, innan man åker i ottan. Strindberg SvÖ 2: 156 (1883). UNT 1933, nr 302, s. 10. — jfr JUL-, JULDAGS-, NYÅRS-, PÅSK-OTTA m. fl. — särsk. i utvidgad anv., om festlig sammankomst mycket tidigt på morgonen. (Luciafesten) firades i skolorna med otta, förenad med illumination och sång. MeddNordM 1898, s. 16. jfr GÖK-OTTA.
Ssgr (i allm. till 1): A: OTT-ARBETE, -FÅGEL, -GÖRA, -MÅL, se C. —
-PÅSKA. (†) om ottevard på påskdagen? 6 aprilis .. Till otpasche Egg 100 Skincko 1 Jerpp(ar) 1. HovförtärSthm 1577 D, s. 61. —
-VARD, -VÄKT, se C.
C: OTTE-ARBETE~020. (ott- 1847. otte- 1812—c. 1835) (numera knappast br.) om arbete i ottan. Brisman SvarVetA 16 (1812). Meurman (1847). —
-FODER. (i folkligt spr.) om foder som ges husdjuren mycket tidigt på morgonen. SvFolks. 432 (1849). Heidenstam Svensk. 1: 111 (1908). —
-FÅGEL. (ott- 1889—1934. otte- 1845 osv.) [jfr sv. dial. ottefågel, dels om tuppen, dels om morgontidig person]
2) (i sht skämts.) om morgontidig person. Palmblad Falkensv. 2: 1 (1845). God morgon, ottefågel! Alltid uppe med solen. Oterdahl RödH 135 (1907). —
-FÄRD.
2) till 2: färd till ottesången, i sht till julottan. Heidenstam Svensk. 1: 196 (1908). Fjädervagnen var iordningställd för ottefärden. Nilsson HistFärs 72 (1940). —
-GÄLL, n. (†) om daggryningen; jfr hane-gäll. En Tupp plär ej ännu i otte-gället fela. Browallius Holbg 18 (1744). —
-GÖRA, n. (ott- 1882. otte- 1882 osv.) (i folkligt spr.) om göromål mycket tidigt på morgonen. När folket hade ”ottegöra”. Hofberg SvFolksägn. 59 (1882). —
(2) -KLOCKA, r. l. f. ottesångsklocka; äv. bildl. Strindberg SvÖ 2: 152 (1883). Din (dvs. seklets) otteklocka som en lärksång klingar. Karlfeldt FlPom. 116 (1906). —
-KRY. [sv. dial. ottekry] (i folkligt spr.) morgonpigg. SAOL (1900). Alltid pigg och ottekry. Oljelund Saltstänk 49 (1923). —
-LJUS, n.
-MÅL, n. (ott- 1678—1852. otte- 1582—1921. otto- 1758 (: Ottomåls dags). ottu- 1712) [fsv. otto mal (i bet. 1)] (i ä. folkligt spr.) jfr mål, sbst.4
1) tidpunkt för dagens första måltid. Herr Olle rider ut om ottemål. SvForns. 2: 305. Och tär drucke te tilhopa in tiill ottemåll. VadstÄTb. 1: 61 (1582). jfr: I Götaland förekommer ännu talesättet: ”Hanen har galit ottemål”. Fatab. 1910, s. 5.
Ssg (till -mål 1, 2): ottemåls-dags. (i ä. folkligt spr.) vid tiden för ”ottemålet”. Då Nicka vid Ottomåls dags fick höra en röst. Sahlstedt SagTupp. 6 (1758). Murberg FörslSAOB Bih. (1791). —
-SYSSLA, r. l. f. (otte- 1849. otto- 1690—1714) (i ä. folkligt spr.) jfr -göra. Rålamb 13: 51 (1690). Sedan otte-sysslorna .. voro lyktade. SvFolks. 433 (1849). —
-SÅNG, se d. o. —
-TID. (i vitter stil, arkaiserande) i uttr. i l. om ottetid, tidigt om morgonen, i ottan. Herr Olof rider om otte tid. SvForns. 2: 307. Gellerstedt GVis. 209 (1900). —
-TRÖSKA, v. (i sht i folkligt spr.) tröska i ottan. Brisman SvarVetA 16 (1812). När gubben skall upp och ”ottetröska”, streta de gamla, styfva lederna emot alldeles förfärligt. Hedenstierna Kaleid. 249 (1884). —
-VARD. (ott- 1717—1934. otte- 1727—1925. otto- 1681—1727) (i ä. folkligt spr.) första måltiden på dagen; äv. om tidpunkten för denna måltid; jfr -mål. Och kom till mej i mora, / Vid ottevard! SvForns. 3: 156. Verelius 195 (1681). Ängsbergningen började (i Oppunda härad) kl. 3 om morgnarna, då s. k. ottvard intogs, bestående af smörgås och bränvin. FoF 1931, s. 48. —
-VÄKT. (ott- 1813—1827. otte- 1866—1902) [trol. efter morgon-väkt]
1) (arkaiserande) om tidig morgonstund (före daggryningen). Medan Danska riksråden och ämbetsmännen sofvo, satt .. (Johan Gyllenstjerna) redan tidigt vid otteväkten med sina secreterare i Cancelliet. Afzelius Sag. X. 2: 19 (1866). Quennerstedt Tal 1902, s. 3.
2) (i vitter stil, †) om djurläte l. signal o. d. som ger till känna daggryningen. Men hanen qvad ottväckten östan ur by. PoetK 1813, 1: 64. När ottväkten blåses, ur marstallet käck / Han leder den sadlade häst. Atterbom SDikt. 2: 229 (1815, 1838). Dens. LÖ 2: 102 (1827).
E (†): OTTO-MÅL, -SYSSLA, se C. —
-VARD, se C.
G (†): OTTU-MÅL, se C.
Avledn.: OTTA, v. (†) eg.: ”göra otta” (jfr otta, sbst. 1 c); göra sin uppvaktning i ottan. Lucie-tiden (en dag som Kathrina enligt landtligt bruk i sydvestra provinserne, firat med att komma in och ”otta” kl. 5 om morgonen, samt med kaffe väcka sitt herrskap ..). Knorring Skizz. II. 2: 154 (1845).
Spoiler title
Spoiler content