SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1951  
O- ssgr (forts.):
OUMBÄRLIG3~020 (oumbä´rlig Weste), förr äv. OOMBÄRLIG l. OUNDBÄRLIG, adj.; adv. -en (†, Sahlstedt (1773), Dalin (1855)), -t (†, Murberg FörslSAOB (1791), Cannelin (1921)). (oom- 17531797. oum- 1712 osv. ound- 17521763) [jfr holl. onontbeerlijk, ä. t. unemperlich, t. unentbehrlich] som man icke kan undvara l. avvara, som man nödvändigtvis måste ha, som nödvändigtvis måste finnas l. vara med; absolut l. högst nödvändig l. behövlig. Vara oumbärlig för (förr äv. från) ngn, äv. (numera bl. i vitter stil) vara ngn oumbärlig. SynodA 1: 261 (1712). Denne för bergslagen så oumbärlige vara (näml. svavel). PH 8: 455 (1766). BL 6: 320 (1840: från). Hon hade på sin tid räknats som en av teaterns allra oumbärligaste krafter. Lagerlöf Troll 2: 132 (1921). Han hade sprungit ärenden, samlat erfarenhet, gjort sig oumbärlig. Siwertz JoDr. 158 (1928). Kautschuk är ett för tekniken oumbärligt ämne. Smith OrgKemi 254 (1938). särsk.
a) i det ordspråksliknande talesättet ingen är oumbärlig o. d., ingen är oersättlig. Det yttrande, den store Gustaf Adolf kort före sin bortgång fälde: att ingen dödlig är oumbärlig. Carlson Hist. 3: 69 (1874). SDS 1897, nr 175, s. 2.
b) (†) ss. bestämning till ett abstrakt huvudord betecknande handling o. d., dels ss. predikativ: absolut nödvändig, dels ss. adv.: nödvändigt(vis), med nödvändighet, oundgängligen. Sahlstedt (1773; adv.). Boëthius Sedol. 101 (1782). Det blir oumbärligt för Bror, at göra en resa hit (till Sthm). Porthan BrCalonius 4 (1791). Tänk efter huru mycket folk, som oumbärligt bör vara i din hushållning. Wåhlin LbLandth. 40 (1804). Björkman (1889; adv.).
Avledn.: oumbärlighet, r. l. f. [jfr t. unentbehrlichkeit] PH 9: 161 (1770). särsk. (numera föga br.) konkretare, om ngt oumbärligt. Snart är .. (spriten) ansedd som .. en oumbärlighet vid alla högtider och glädjefester. KyrkohÅ 1925, s. 271 (1836). GHT 1895, nr 218, s. 3.
OUMGÅNGELIG, adj. [sidoform till oumgängelig, adj.2 (se oundgänglig)] (†) ofrånkomlig l. oavvislig l. dyl. The Swenskes rätferdelige och o-umgångelige genswar. Svart Gensw. (1558; i titeln).
OUMGÄNGELIG, adj.1 [eg. samma ord som oumgängelig, adj.2 (se oundgänglig)] (†) om blod: som är alltför trögflytande för att kunna cirkulera. Lindestolpe Frans. 50 (1713). Dens. Skörb. 16 (1721).
OUMGÄNGELIG, adj.2, OUMGÄNGLIG, se oundgänglig.
OUMGÄNGSAM3~020, äv. ~002 (oomgä´ngsam Weste). (oom- 17911852. oum- 17341889) [jfr d. uomgængsom] (numera knappast br.) omöjlig att umgås med; icke umgängsam, osällskaplig. Serenius Nnn 2 a (1734). Säve Yngl. 25 (1854). Björkman (1889).
OUNDBEDJELIG, adj.; adv. -en (Törneros Brev 1: 58 (1824; uppl. 1925)). (†) absolut nödvändig, ofrånkomlig, ovillkorlig; jfr obönhörlig. Till .. (ämbetets) erhållande fordras oundbedjeligen, att hava åtminstone luktat utomlands. Törneros Brev 1: 58 (1824; uppl. 1925). Därs. 2: 69 (1827; uppl. 1925).
OUNDBÄRLIG, se oumbärlig.
OUNDERGIVEN (oundergi´fven Weste), p. adj. (†) oavhängig, oberoende, självständig. Murberg FörslSAOB (1791). Weste (1807). Meurman (1847).
Avledn.: oundergivenhet, r. l. f. (†) oberoende, självständighet. Svenska Kyrkans oundergifvenhet. Lagerbring 1Hist. 4: 322 (1783).
OUNDERKASTELIG, adj. (†) som icke kan l. får utsättas för l. underkastas ngt. HC11H 13: 183 (1693).
OUNDERKUVAD3~0020, p. adj. (numera bl. tillf.) icke underkuvad. Lucidor (SVS) 209 (1672). Dalin 1: 162 (1853).
OUNDERKUVLIG 3~0020, adj. (numera bl. tillf.) som icke låter underkuva l. slå ned l. böja sig; äv. i utvidgad anv., om vilja, mod o. d. Sparre Sjökad. 23 (1850; om vilja). Det vilda, ounderkufliga bergslandet. SD(L) 1897, nr 592, s. 3.
OUNDERSKRIVEN3~0020, p. adj. icke underskriven l. undertecknad. RP 8: 247 (1640). 2VittAH 22: 142 (1858, 1861).
OUNDERSTÖDD3~002, p. adj. (numera bl. tillf.) icke understödd; äv. oeg. l. bildl.: som saknar (ngns l. ngts) stöd l. bistånd. Murberg FörslSAOB (1791). Biberg 1: 71 (c. 1814; bildl.). LB 4: 223 (1905).
OUNDERSÖKT3~002, p. adj. icke undersökt l. utforskad o. d. Björnståhl Resa 3: 24 (1777). Fjälltrakterna kring Luleälfvens källor norr om Virijaure äro så godt som oundersökta. Andersson o. Birger 9 (1912).
OUNDERTECKNAD3~0020, p. adj. icke undertecknad. Murberg FörslSAOB (1791). 2NF 1: 1042 (1903).
OUNDGÅELIG3~0200, adj. [jfr d. uundgåelig, ä. t. unentgehelich] (i skriftspr., mera tillf.) som man icke kan undgå l. undfly, oundviklig. Vishetens lugn inför det oundgåeliga. Lindhé Ledf. 59 (1903). SvD(A) 1926, nr 121, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content