SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1951  
OXIDATION ok1sidaʃω4n, äv. ωk1s-, l. 01—, l. -atʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(oxi- 1795 osv. oxy- 1819—1908)
Etymologi
[jfr t. oxydation, eng. oxidation; av fr. oxidation, oxydation, till fr. oxyder (se OXIDERA)]
kem. kemisk process varigm ett ämne förenas med syre, syrsättning; numera äv. i allmännare anv., om överförande av en atom till högre atomvärde o. borttagande av väte. Metallernes oxidation. Sparrman Fourcroy 80 (1795). Starck Kemi 213 (1931). TT 1940, Bergsv. s. 90.
Ssgr (kem.): OXIDATIONS-BESTÄNDIG. jfr beständig 1 d α. Eldhärdigt (oxidationsbeständigt) material i form av plåt och valsjärn. Östergren (1934). —
-ELD. (†) = -låga. Berzelius Kemi 2: 482 (1812). ASScF 1: 665 (1842). —
-KAMMARE. rum l. behållare vari oxidation äger rum; jfr kammare, sbst.2 6. AHB 56: 15 (1871). —
-LÅGA, r. l. f. låga som innehåller överskott av syre, låga som brinner med så mycket luft l. syre att syret räcker till icke bl. för förbränningen utan äv. för oxidation av ämnen som upphettas i lågan. Almström KemTekn. 1: 81 (1844). —
-MEDEL. ämne som värkar oxiderande. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 24. —
-PROCESS. Lovén Huxley 109 (1871). Oxidationsprocesserna i de levande cellerna. Bolin KemVerkst. 68 (1942). —
-PRODUKT. Fries Krutl. 23 (1869). —
-TILLSTÅND~02. tillstånd(et) att vara oxiderad. Sparrman Fourcroy 83 (1795).
Spoiler title
Spoiler content