PACIFISM pas1ifis4m, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. pazifismus, eng. pacifism; av fr. pacifisme; bildat till pacifique (se PACIFIK); jfr eng. pacificism]
strävan för fredstankens utbredande, krigets utrotande o. åvägabringande av ett allmänt fredstillstånd i världen; åskådning som kännetecknas av krav på dylika strävanden o. tro på deras nytta (o. på möjligheten av världsfredens förvärkligande); äv. konkretare: fredsrörelse; äv. allmännare, övergående i bet.: fredsvänlighet. SvFredFSkr. 7: 17 (1913). (Gladstones) pacifism var knappast ägnad att stärka .. (Englands) utrikespolitiska ställning. Hagberg VärldB 38 (1927). Hur förklarligt är det icke att pacifismen följer i världskrigets spår! VFl. 1929, s. 76. —
