SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PAGINA pa4gina (pa´gina (gh) Weste, pàjina Dalin; jfr Bergroth FinlSv. 51 (1916)), r. l. f. (Nordforss (1805) osv.) l. (i Finl., numera föga br.) n. (SPF 1849, s. 137, FinT 1882, 2: 279); best. -an, ss. n. -at; pl. -or (Wingård Minn. 6: 92 (1847) osv.) l. (numera bl. i Finl., föga br.) = (Leopold 3: 454 (1794, 1816), FolklEtnSt. 1: 14 (1916)) ((†) -er VDAkt. 1757, Syneprot. F III 7, Täubel Boktr. 1: 103 (1823)). Anm. Stundom förekommer i pl. den lat. formen paginæ (WoJ (1891), Friesen (o. Grape) CodArg. 8 (1928)), i äldre tid äv. ackusativformen paginas (BokvGP 6 (1719)).
Etymologi
[jfr t. pagina; av lat. pagina, sannol. eg. om ngt sammanfogat l. avgränsat, till samma rot som föreligger i pangere, fästa (se PAGANISERA)]
1) sida i bok l. skrift; särsk. (i sidhänvisningar) i sg. (l. pl.) obest., om sida (sidor) med visst angivet (vissa angivna) nummer (o. då i allm. förkortat p. l. pag., i pl. äv. pp. l. pagg.); ngn gg äv. övergående i bet.: blad (se d. o. 2 a). (De) skola straffass som fins i kyrckioordningen pagina 20 af M. Jsaaco Roth[ovio] annoterat. ConsEcclAboP 285 (1659). En act bestående a(v) Tiugu åtta paginer. VDAkt. 1757, Syneprot. F III 7. Jag har lagt min svarta silkessnodd i psalmboken vid paginan, der psalmen står för tjenstefolk. Almqvist AmH 1: 19 (1840). Vänder man om paginat och läser diktens andra afdelning .., så (osv.). FinT 1882, 2: 279. Söderwall uttalar i Ordbok över svenska medeltidsspråket som sin mening (bd 1, p. 210), att (osv.). MeijerbArk. 6: 106 (1944). särsk. i utvidgad anv., om nummer varmed en sida numreras l. är numrerad; äv. (i sht handel.) allmännare, om nummer som åsättes l. åsatts uppslag (i räkenskapsbok) l. en handling o. d. (bestående av ett l. flera blad). Täubel Boktr. 1: 103 (1823). SFS 1917, s. 2112 (om nummer på handling). Därs. 1937, s. 2132.
2) [efter motsv. anv. av mlat. pagina] (knappast br.) diplom (se d. o. 2). 2NF (1914). 3NF (1931).
Ssgr (till 1): PAGINA-BETECKNING. abstr. o. konkret(are); jfr beteckning 3, 3 a o. -siffra. Döss o. Lannge 421 (1908).
(1, 1 slutet) -HÄNVISNING ~020. sidhänvisning. 2VittAH XXXII. 2: 22 (1894).
(1, 1 slutet) -KOLUMN. (i fackspr., i sht handel.) kolumn i vissa räkenskapsböcker, avsedd för hänvisning till sida l. uppslag i annan räkenskapsbok där vederbörande skrivrads post återfinnes; ngn gg äv. allmännare, om var särskild av kolumnerna på en sida i en räkenskapsbok. Smedman Kont. 4: 16 (1872). FFS 1920, s. 889 (allmännare).
(jfr 1 slutet) -NUMMER. = -siffra. Franzén BrevNMLindh 13/2 1821.
(jfr 1 slutet) -SIFFRA. Fahlgrén Boktr. 53 (1853).
Spoiler title
Spoiler content