SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PAKTA pak3ta2, v. -ade. vbalsbst. -NING (Nordforss (1805), Schulthess (1885)); -ARE, se avledn.
Ordformer
(pachta 1620 (: förpachtadt)1749. pagta 1628 (: förpagta). pakta (pac(k)ta) 1656 (: förpactat), 1758 (: packtaren)1916)
Etymologi
[jfr d. pagte, nor. pakte; av t. pachten (jfr mht. pfahten, bestämma, fastställa, bringa i laglig form, pfehten, pröva, justera) l. mlt. pachten; jfr mlat. pactare, ingå avtal; avledn. av PAKT. — Jfr FÖRPAKTA]
(† utom i förb. pakta bort) = FÖRPAKTA II; särsk.: arrendera (se d. o. 2); jfr PAKT 3. Lind (1749). LoW (1889).
Särsk. förb.: PAKTA BORT10 4. (numera bl. ngn gg ålderdomligt) utlämna (ngt) på arrende, ut- l. bortarrendera (ngt). Hagberg Shaksp. 3: 32 (1848). Schück Shaksp. 2: 110 (1916). jfr bortpakta.
Avledn.: PAKTARE, m. (pa(c)kt- 17581889. pächt- 1846) [jfr d. pagter, nor. pakter; av t. pachter, pächter] (†) arrendator; jfr förpaktare 2. Salander Gårdsf. 454 (1758). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 330 (1856). LoW (1889).
Ssgr (†): paktar(e)-boning. (-are-) arrendatorsbostad. Atterbom PoesH 3: 73 (1848; om utländska förh.).
-familj. (-ar-) arrendatorsfamilj. PoetK 1816, 2: 32 (om utländska förh.).
Spoiler title
Spoiler content