[jfr d., nor., holl., t. o. eng. palaver, ävensom fr. palabre; av port. palavra, ord, tal (l. span. palabra, ord, tal), etymologiskt identiskt med fr. parole (se PAROLL)]
1) underhandling mellan vita o. infödingar av mer l. mindre primitiva folkslag (urspr. o. vanl. negrer i Afrika) l. mellan dylika infödingar inbördes. På eftermiddagen infunno sig fyra höfdingar med följe till palaver. Sjöstedt Västafr. 291(1904). (Missionären) måste .. leda alla palavrer mellan (missions-)stationens svarta invånare. Lagerfelt Schweitzer Urskog 155(1921).
2) allmännare: underhandling l. överläggning l. samtal o. d. (stundom med bibegrepp av omständlighet l. fattigdom på innehåll); äv. bildl.; stundom äv. i utvidgad anv., om (längre) kåserande anförande l. utläggning o. d. Två gamla alikor, som på ett par aflöfvade qvistar hålla ett förtroligt palaver med hvarandra. SDS 1900, nr 484, s. 2. Några långvariga, flabbande, pladdrande palavrer tåldes absolut inte. Lieberath 15År 283(1935). ArbT 1948, nr 158, s. 5 (i utvidgad anv.).Anm. Ordet har tidigast anträffats i den spanska pl.-formen palabras med bet.: utsagor l. (tomt) prat l. dyl. Jag skal nu intet mehr rätta mig effter sådana palabras. Bark Bref 1: 107(1703).
Avledn.: PALAVRA, v. [jfr eng. palaver] (tillf., skämts.) till 2: ha l. hålla en palaver (om ngt), prata (om ngt). RöstRadio 1948, nr 14, s. 14.
