PALATOGRAM pal1atogram4 l. -tå- l. -tω-, l. 0104, n.; best. -grammet; pl. =, äv. -grammer.
Etymologi
[jfr t. palatogramm, eng. palatogram; av palato-, ssgsform av lat. palatum, palatus, gom (jfr PALATAL), o. -GRAM]
fonet. på en i munnen placerad, med talk l. liknande ämne överdragen lösgom erhållet avtryck av tungan vid uttalande av ett ljud, använt för fonetiska undersökningar. Malmberg Fonet. 69 (1949).
