SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PALMETT palmät4, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. palmette; till PALM, sbst.1; formen påminner urspr. om en palmkrona l. ett blad av solfjäderpalmen]
1) konst. detalj i mönster l. ornament i form av ett knippe solfjäderformigt anordnade (avlånga) blad (vilkas gemensamma bas ofta är prydd med band l. dyl.); äv. om andra (delvis starkt avvikande) mönsterdetaljer som kunna ledas tillbaka till denna typ. DA 1824, nr 60, Bih. s. 5 (på schal). SvKulturb. 7—8: 54 (1931; i uppländskt träsnideri). Kjellberg GrekRomK 104 (1932; på grekisk gravsten).
2) trädg. spaljéträd med grenar som gå ut parvis åt båda sidor från en lodrät stam; stundom äv. om vissa andra typer av spaljéträd. HbTrädg. 3: 66 (1872).
Ssgr (i allm. till 1, konst.): PALMETT-ARTAD, p. adj. SFS 1894, nr 19, s. 3.
-BLAD. om vartdera av de (avlånga) blad som bilda en palmett. Stråle RörstrH LXIII (1879).
-BÅRD. med palmettmönster. NJournD 1854, s. 72. Fatab. 1930, s. 229.
-FORM. särsk. till 2; hos spaljéträd. HbTrädg. 3: 66 (1872).
-FORMIG. MinnNordM VI. 2: 5 (1884).
-FRIS. jfr -bård. KarlJohStil. 14 (1924). En kraftigt markerad palmettfris skiljer våningarna (utanpå huset). SvKulturb. 1—2: 266 (1929).
-MÖNSTER. Hahr ArkitH 76 (1902).
-ORNAMENT. Adler Meyer 161 (1892).
-RANKA. jfr blom-ranka. Munthe IslamK 32 (1929).
-RYA, r. l. f. med palmettmönster. SvSlöjdFT 1926, s. 106.
(jfr 2) -TRÄD. HbTrädg. 3: 67 (1872).
Spoiler title
Spoiler content