PALP pal4p, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. palpe, eng. palp, palpus, fr. palpe; jfr lat. palpus (palpum), ngt varmed man klappar l. stryker ngn l. ngt, ryktskrapa m. m.; ytterst till lat. palpare (se PALPERA)]
zool. vart o. ett av de ledade (känsel)spröten på vissa av mundelarna hos leddjuren; munspröt; äv. dels om liknande utskott på vissa borstmaskars huvud, dels om andra extremiteten hos spindeldjuren. VetAH 1809, s. 51. SvUppslB (1934; äv. hos borstmaskar). — jfr MAXILLAR-PALP. —
