PALPERA palpe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. palpieren, fr. palper, ävensom eng. palpate; ytterst av lat. palpare, klappa, känna sig för m. m.]
1) (†; se dock slutet) känna l. ta på (ngt). Contraparten som seer sin falskheet .. medh fingrar palperas. VDAkt. 1681, nr 175.särsk. (fullt br.) med. känna med fingrarna på (ett organ l. en kroppsdel o. d. för att undersöka dess läge l. tillstånd o. d.), undersöka l. känna (ngt) med fingrarna. Hygiea 1853, s. 342. (Vid armbågen)kunna vi .. lätt palpera själva nerven. LbKir. 1: 460(1920).
