publicerad: 1952
PALTA pal3ta2, r. l. f.; best. -an (Hasselblad BergslVärml. 144 (1929)); pl. -or (LPetri 1Post. F 3 a (1555) osv.) ((†) -er, äv. möjligt att hänföra till sg. palt, UrkFinlÖ I. 1: 69 (1597), Hof DialVg. 221 (1772)); äv. (numera bl. ngn gg bygdemålsfärgat) PALT, sbst.3, r. l. m.; pl. -ar (PErici Musæus 1: 15 b (1582), Carlén Ensl. 1: 96 (1846)) l. -er (se ovan).
Ordformer
(palt (-ll-, -th) 1712 (i poesi)—1899 (i poesi). palta (-ll-) 1624 (om person), c. 1635 (i ordförteckn., utan angiven bet.), 1712 (i poesi), 1916 osv.)
Etymologi
[y. fsv. palta, ack. pl., trasor, paltor (Troj. 301); jfr y. fsv. kluta palter, trasig klut; sv. dial. palt, m., trasa m. m. (mest i pl.), palta, f., trasa; jfr ä. dan. o. dan. dial. palt, d. pjalt, nor. dial. paltre, m., pjaltra, f., färö. pjöltur, mlt. palte, lapp m. m., lt. palten, lapp, trasa, fris. palt, palte, lapp m. m., eng. dial. paltry, skräp, avfall m. m.; av omstritt urspr.; sannol. nära besläktat resp. etymologiskt identiskt med PALT, sbst.1 — Jfr PJALTOR, PJÄLTA, sbst.]
1) i pl.: (avrivna l. avslitna) stycken l. bitar av (nött o. smutsigt) tyg, trasor, ”slarvor”; äv. (o. numera i sht) om mycket trasiga (o. smutsiga) kläder; starkt vard. äv. allmännare: kläder; äv. (i ä. tid bl. tillf. l. ss. uppslagsord i ordböcker, numera ej sällan) i sg., i sht: gammalt nött o. trasigt (o. smutsigt) klädesplagg. LPetri 1Post. F 3 a (1555). Sängkläder funnos inga .. Alenast några g(am)l(a) paltar, som barnen och Folket lågo dageligen opå. BoupptSthm 22/9 1674, s. 1102. I usla paltor de (dvs. lantvärnssoldaterna) hacka af köld. Snoilsky 4: 82 (1887). Släng på dig paltorna med samma. Engström Kryss 43 (1912). Fram med mammas röda nattrock — den paltan behöver vädras! Hasselblad BergslVärml. 144 (1929). — jfr BOND-, KLÄD-PALTOR.
2) (†) i oeg. anv., om person klädd i lumpor. Ehrensvärd Brev 1: 228 (1793: Paltar, pl.). Det kostar Cheferne pängar, när intet kronan gjer, och intet karlen bör vara Palt. Därs. 231.
Ssgr (till 1): A: PALTA-TÄCKE. (om ä. förh.) lapptäcke. SvKulturb. 9—10: 301 (1931; fr. Hall. o. Västergötl.).
B: PALTE-KVINNA. [jfr sv. dial. paltakrämare, lumpsamlare] (†) kvinna som sålde gamla kläder, lumpsamlerska. KultHM 3: 81 (i handl. fr. 1706). Därs. 84 (i handl. fr. 1707).
Avledn. (till 1): PALTIG, adj.2, förr äv. PALTOT, adj. (-ig (-igh) c. 1565 osv. -og (-ogh) 1676—1839. -ot (-tt) 1536—1582 (: paltottan). -ot, n. 1682. -ug 1618—1756) [y. fsv. paltogher (SpV 558)] (ngt vard.) om kläder o. d.: som har det för paltor utmärkande utseendet, mycket trasig (o. smutsig); utsliten o. ful; äv. om person: klädd i paltor; äv. i utvidgad anv., om tillstånd o. d. En soffuare moste paltott klädher haffua. SalOrdspr. 23: 21 (öv. 1536). (Fadern såg honom) så paltottan och vthungrat komma. PErici Musæus 2: 163 b (1582). BL 12: 7 (1845; adv.). Palmblad Nov. 4: 150 (1851; om tillstånd). Golovanjuk ParaplBarn 117 (1938). särsk. [möjl. delvis med anslutning till palta, v.2 (o. palt, sbst.1)] (†) med abstrakt huvudord, i oeg. anv., närmande sig bet.: tilltrasslad, besvärlig, otrevlig. JGRichert (1839) hos Warburg Richert 1: 339. Hvardagslifvets många paltiga och trassliga omständigheter. Samtiden 1873, s. 123.
Spoiler title
Spoiler content