PANEGYRIST pan1egyris4t l. 0104, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. panegyrist, eng. panegyrist, fr. panégyriste]
(numera bl. tillf.) panegyriker; numera vanl. mer l. mindre nedsättande; förr äv. om person som hade till mer l. mindre stadigvarande sysselsättning (l. vid ett visst tillfälle hade fått i uppdrag) att hålla åminnelsetal o. d. Apelblad Sax. 117(1759). Theol. Professorn Doct. Jul. Micrander, var Panegyrist (vid promotionen 1693). Wallquist EcclSaml. 1—4: 211(1789). Cygnæus 1: 149(1852).
