SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PANKA paŋ3ka2, sbst.1, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[fsv. panka, ett slags fisk (ArbogaTb. 1: 130 (1460)), sv. dial. panka, panka, ungt svin, liten pojke l. flicka. — Jfr PANKA, sbst.2, PANKE]
icke fullvuxen braxen; braxenpanka; björkna. HovförtärSthm 1593 A, s. 92. SkandFisk. 66 (1837; om björkna). De yngre (braxnarna) äro magrare och kallas ”pankor”. Hagdahl Kok. 352 (1879). TurÅ 1936, s. 264. — jfr BLÅ-, BRAXEN-PANKA. — särsk. i oeg. anv., om nosvimma, i ssgn GÖK-PANKA.
Spoiler title
Spoiler content