PANK paŋ4k, sbst.1, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. (Norrl.) pank, m.; möjl. sammanhörande med PANK, sbst.2; jfr sv. dial. (Hälsingl.) pankost, sötmjölksost som bräckes l. stekes, ävensom sv. dial. (Västerb.) pank, n., olika sammanrafsade saker]
(i vissa trakter av Norrland, i sht Hälsingland, starkt bygdemålsfärgat) ostämne som finns i vassla (o. avlägsnas gm skumning l. silning, innan vasslan användes till mesostberedning); maträtt beredd av dylikt ostämne samt hopkokad vassla (dvs. ämne till mesost) o. grädde l. beredd av på visst sätt uppvärmd o. löpnad mjölk tillsatt med grädde o. messmör l. vetemjöl o. d.; äv. med annan sammansättning. Wasenius NorrlBoskSk. 127 (1751). NorrlS 1—6: 98 (1798). Fatab. 1918, s. 112.
