SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PANTO- pan1tω- l. -to- l. -tå-.
Etymologi
[med motsv. i t., fr. o. eng.; av gr. παντο-, ssgsform till gr. πᾶς (se PAN-, pref.1)]
i ssgr: all-.
Ssgr: PANTO-GRAF104. [jfr t. o. eng. pantograph, fr. pantographe] tekn. apparat som användes vid likformig avbildning av figurer av skiftande form i önskad skala (o. som grundar sig på proportionsförhållandena hos likformiga trianglar); särsk. om dylika apparater använda dels vid kartkopiering, dels vid olika slags gravering. ReglInstrumMak. 1799, s. 3. Dekorering (av etsade glas) göres vanligen i s. k. pantograf. SvSlöjdFT 1931, s. 108. SvD(A) 1933, nr 47, s. 5.
Ssg (tekn.): pantograf-bord. där kartor ritas med hjälp av pantograf. SvD(A) 1933, nr 47, s. 5.
-GRAFERA10040, i Sveal. äv. —32, förr äv. -GRAFIERA, v., -ing. (-era 1917 osv. -iera 1881) [till pantograf] tekn. göra avbildningar med hjälp av pantograf; äv. tr., dels: rita l. gravera l. på annat sätt utföra (ngt) med hjälp av pantograf, dels: förse (ngt) med mönster o. d. med hjälp av pantograf. NF 5: 125 (1881). (Gravören) pantograferar skrift och emblem efter schabloner. HantvB I. 7: 216 (1939). Pantograferade .. tapetvalsar. Form 1941, Omsl. s. 14.
-MIM, -MIMIK, -MIMIKER, -MIMISK, se pantomim (avledn.). —
-POD -på4d l. -pω4d, m. l. r.; best. -en; pl. -er. [till gr. πούς (gen. ποδός), fot (se fot); pantopoderna ha ben l. fötter som i förh. till kroppen äro mycket långa. — Jfr antipod] zool. leddjur av klassen Pantopoda, havsspindel; i sht i pl. Thorell Zool. 2: 392 (1865). FoFl. 1933, s. 236.
-PON -på4n, n.; best. -et. [jfr t. pantopon; till opium] farm. benämning på ett läkemedel innehållande opiets samtliga alkaloider. 2NF (1914). Santesson Läkem. 114 (1924).
Spoiler title
Spoiler content