SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1952  
PAPAVER papa4ver, r. l. m.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[fsv. papaver (i bet. 2); av lat. papaver, vallmo, mlat. papaver, ett slags tyg]
1) (i sht i fackspr. l. i poesi) vallmo. Stagnelius (SVS) 4: 244 (1822). Vackra papaver och fint målade chrysanthemum. PT 1894, nr 36, s. 3.
2) (förr) ett slags (rött) tyg. SvSlöjdFT 1909, s. 20 (efter ä. handl.). Antependium af papaver. Branting TextilSkrud 6 (1920). jfr Hildebrand Medelt. 1: 704 (1884).
Ssgr (till 1): PAPAVER-DOFT. (i poesi, tillf.) Papaverdoft nu andas / De sönderslitna bröst. Stagnelius (SVS) 2: 68 (c. 1820).
-ODLING. (i fackspr.) abstr. o. konkret. Östergren (1934).
-OLJA, r. l. f. (i fackspr.) vallmoolja. PH 6: 3997 (1756). (Ekenberg o.) Landin (1894).
Avledn. (till 1): PAPAVERIN0104, n. l. r. l. m. [jfr t. papaverin, eng. papaverine] kem. benämning på viss alkaloid som ingår i opium. Svanberg ÅrsbVetA 1848, s. 204. Papaverin är ett viktigt krampstillande medel. Bolin LevLivKem. 284 (1931).
Spoiler title
Spoiler content