PAR (ss. ssgsförled pa3r~), adj.
Etymologi
[jfr d. par, t. paar; i bet. 1 till lat. par, lika (se PAR, sbst.1); jfr fr. pair; bet. 2 kan antingen uppfattas ss. utvecklad ur bet. 1 l. ss. en adjektivbildning till PAR, sbst.1]
1) som utgör l. förekommer i ett jämnt antal, jämn (se d. o. 13); numera bl. ss. förled i ssg. Lät (dvs. låt) honom .. heemligen räkna (pänningarna), sedan spör honom til, om the äre vdde eller pare. Aurelius Räkn. N 4 b (1633). särsk. (†) herald. i fråga om skurornas antal på en vapensköld. Uggla Herald. 60 (1746). Wetterstedt 2HeraldOrdl. (c. 1847). Anm. Vid predikativ anv. (i oböjd form) är det icke alltid möjligt att avgöra, huruvida adjektivet l. substantivet par (jfr PAR, sbst.1, särsk. 1 d ε, g γ) föreligger.
Ssgr (till 1. Anm. Ssgrna uppfattas numera av språkkänslan ss. hörande till par, sbst.1): PAR-HOVAD, p. adj. [jfr t. paarhufer, partåigt hovdjur] (†) zool. om hov- l. klövdjur: partåig. Rebau NatH 1: 271 (1879). —
-TALIG. (†) vars antal utgöres av ett jämnt (med två delbart) tal; motsatt: udda. UVTF 14: 22 (1875). —
-TÅIG. [jfr nor. partået, t. paarzehig] zool. försedd med tår vars antal utgöres av ett jämnt (med två delbart) tal; motsatt: uddatåig. Partåiga fåglar, fågelordningen Zygodactyla (klätterfåglar). Partåiga (hovdjur), hovdjursordningen Artiodactyla. Partåiga foglar. Nilsson Fauna II. 1: 136 (1858). Klöfdjur eller Partåige. Thorell Zool. 2: 108 (1861). Nathorst JordH 898 (1894). jfr o-partåig.
