PARAFERA par1afe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. paraphieren, eng. paraph; av fr. parafer, till parafe, snirkel, signatur, av mlat. pa(r)raffus, av lat. paragraphus (se PARAGRAF)]
polit. förse (politiskt aktstycke o. d.) med sin signatur l. namnteckning; numera bl. i fråga om dylikt (preliminärt) signerande l. undertecknande som sker, då underhandlingarna om ett politiskt avtal slutförts o. avtalet är klart för definitivt godkännande l. ratificering. SPF 1826, s. 91. DN(A) 1933, nr 182, s. 4.
