publicerad: 1952
PARAFFIN par1afi4n, r. l. m. (Berlin Vextchem. 172 (1835) osv.) l. n. (Nisbeth (1869) osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. (om olika slag av paraffin, i sht i bet. 2) -er.
Ordformer
(-affin 1831 osv. -afin 1879—1934)
Etymologi
[jfr t. o. eng. paraffin, fr. paraffine; av lat. parum, föga, o. affinis, besläktad (jfr AFFINITET); benämningen given 1830 av ämnets upptäckare, den tyske vetenskapsmannen L. Reichenbach, med tanke på dess indifferenta natur]
1) en vaxlik, färglös l. vit, lukt- o. smaklös, kristallinisk blandning av kolväten tillhörande metanserien, med användning bl. a. ss. material vid ljustillvärkning o. ss. impregnerings- o. isoleringsmaterial. Flytande paraffin, särsk. om renad paraffinolja använd inom medicinen (ss. avföringsmedel). Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 310. Ljuset man på bordet sätter / Af genomskinlig Paraffin. SöndN 1866, nr 23, s. 4. Flytande paraffin. SvFarm. 208 (1901). Starck Kemi 230 (1931).
2) kem. i utvidgad anv., ss. sammanfattande benämning på samtliga kolväten tillhörande metanserien. Blomstrand OrgKemi 16 (1877). Smith OrgKemi 33 (1938).
Ssgr (i allm. till 1): PARAFFIN-BAD. [jfr t. paraffinbad]
1) med. inpackning av kroppen i uppvärmd paraffin (använd ss. avmagringsmedel o. ss. botemedel mot reumatism o. d.). SvD(A) 1931, nr 18, s. 19.
2) kem., tekn. bad (se d. o. 1 c) av smält paraffin vari ett föremål nedsänkes för viss teknisk behandling. KrigVAH 1888, s. 130. —
(1, 2) -FATTIG. kem. om ämne o. d.: fattig på paraffin. —
(1, 2) -HALTIG. kem. —
-INBÄDDNING~020. (i fackspr.) inbäddning (av preparat o. d.) i paraffin. Areschoug TropVäxt. 114 (1905). —
-KLÅDA. [jfr t. paraffinkrätze] med. ett slags med klåda förbunden inflammation i huden, förekommande ss. yrkessjukdom hos arbetare i paraffinfabriker. Sjövall Sjukd. 90 (1924). —
-KRÄFTA, r. l. f. [jfr t. paraffinkrebs] med. en form av kräfta som förekommer ss. yrkessjukdom hos arbetare i paraffinfabriker. 2NF 15: 145 (1911). —
-LJUS, n. [jfr t. paraffinkerze, -licht, eng. paraffin candle] jfr ljus, sbst. 4 c. JernkA 1861, s. 244. —
-MASSA. tekn. vid destillation av bärgolja uppkommande massa, varav paraffin erhålles. 2NF 34: Suppl. 863 (1923). —
-OLJA, r. l. f. [jfr t. paraffinöl, eng. paraffin oil] (i sht i fackspr.) om olika oljor som erhållas gm destillation av petroleum, brunkol l. andra kolväten, med l. utan tillsats av andra ämnen; särsk. dels om dylik olja, renad från främmande beståndsdelar o. använd inom medicinen (ss. avföringsmedel), flytande paraffin, dels om vissa (i allm. trögflytande) smörjoljor, dels (förr) om fotogen. Liedbeck KemTekn. 907 (1868). Lindgren Läkem. (1902). —
-SALVA, r. l. f. [jfr t. paraffinsalbe] farm. hudsalva beredd av paraffin, vax, vismutsubnitrat m. m. Lindgren Läkem. (1902). —
-TÄNDSTICKA~020, äv. ~200. (i fackspr.) tändsticka som före anbringandet av tändsatsen neddoppats i paraffin. KatalIndUtstSthm 1897, s. 133. —
-UGN. (i fackspr.) ugn för användning vid paraffininbäddning av preparat o. d. BtRiksdP 1895, 8Hufvudtit. s. 49. —
-VAX. vaxartad blandning av olika paraffiner. Hallstén o. Lilius (1896). Ahlgren Atomkrig 61 (1946). —
Avledn.: PARAFFINERA, v., -ing. i sht tekn. till 1: indränka l. överdraga l. bespruta (l. på annat sätt behandla) med paraffin. Leufvenmark Vin. 2: 163 (1870). Ett paraffineradt papper. TT 1890, s. 88. Paraffinering av tändstickor. Starck Kemi 230 (1931).
Spoiler title
Spoiler content