SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PARALYSI par1alysi4, äv. 01—, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er. Anm. I fackspr. användes ofta dels den lat.-gr. formen paralysis, t. ex. BOlavi 14 b (1578: Paralisis), förr äv. åtm. delvis med lat.-gr. böjning, t. ex. ack. sg. paralysin (BOlavi 12 a (1578: Paralisin), Därs. 83 b); dels den fr. formen paralysie, t. ex. VetHLäk. V. 3: 63 (1798), i sht i benämningen paralysie générale (i bet. 2; se anm. nedan).
Etymologi
[av fr. paralysie, av lat. paralysis, av gr. παράλυσις, till παραλύειν, lösgöra, förlama, av παρα- (se PARA-) o. λύειν, lösa. — Jfr PARALYS, PARALYSERA, PARALYTISK]
med.
1) fullständig förlamning av (i sht den tvärstrimmiga) muskulaturen (i en muskel l. lem). IErici Colerus 1: 286 (c. 1645). Martin Bensj. 30 (1782). Paralysie af öfverarmen. TLäk. 1832, s. 54. Spinal paralysi. Wretlind Läk. 9—10: 144 (1902). jfr FACIAL-, STÄMBANDS-PARALYSI.
2) en art av sinnessjukdom som utgör en form av syfilis (i tertiärstadiet) o. som bl. a. utmärkes av starka motoriska störningar. VetAH 1766, s. 185. Dahlberg SjSamh. 2: 45 (1937). Anm. till 2. Ss. benämning på den här angivna sjukdomen användes ofta det fr. uttr. paralysie générale, t. ex. NF 14: 1115 (1890), Wigert PsykSj. 2: 151 (1925).
Spoiler title
Spoiler content