PARAMATTA par1amat3a2 l. 1040, r. l. f l. n.; best. -n, ss. n. -t; förr äv. PARAMATTAS, sbst.
Ordformer
(-matta 1852 osv. -mattas 1845)
Etymologi
[jfr eng. paramatta; efter PARRAMATTA, stad i Australien]
(förr) ett slags (kyprat) halvylletyg med varp av silke l. (i senare tid vanl.) av bomull. En enkel morgondrägt af finaste vestindiska paramattas. Almqvist Smar. 282(1845). Kjellin(1927).
