[jfr t. parochie, ävensom fr. paroisse, mlat. parochia; av senlat. parochia, paroecia, av sengr. παροικία, i kyrkl. spr.: område för en biskops jurisdiktion m. m.; till πάροικος, närboende, grann-, till παρά (se PARA-) o. οἰκεῖν, bo m. m.]
(†) territoriellt avgränsad församling, socken. Vare nu hvem thet vil .. så hörer honom til att besökia .. den kyrkia, uti hvars parochie han hafver sitt huuss. RP 8: 570(1641). Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 233(1834).
