SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PARTIKULAR, n.; pl. -arier. Anm. I bet. 1 användes den lat. pl. particularia i NAv. 22/5 1656, s. 1.
Etymologi
[jfr t. partikularien, pl., eng. particular, ävensom fr. particulier; substantivering av partikular, adj. (se PARTIKULÄR)]
(†)
1) i pl.: detaljuppgifter, detaljer, de närmare omständigheterna. Efter jagh .. icke vidh hofvet vidstas kan, så äre migh particularierne om det Tyske väsendet icke så egenteligen kunnige. OxBr. 10: 160 (1649).
2) detaljerat förslag l. dyl. Et particular som Lagrange proponerat hafwer. Gustaf II Adolf 552 (1632).
3) [jfr eng. in particular, fr. en particulier] i uttr. i partikular, personligen, privat, enskilt l. dyl. Emedan dett går professores i particular an, så vilia de inthet sådant framdraga. Rudbeck Bref 35 (1664).
Spoiler title
Spoiler content