PARTNER pa4rtner, stundom par4tner l. med eng. uttal, m.||ig.; best. -n; pl. = (Zetterström SannMOrd 113(1933) osv.), äv. -s (GHT 1944,nr 118, s. 14); pl. best. -erna.
Etymologi
[jfr d., nor. o. t. partner; av eng. partner, sannol. en ombildning i anslutning till part (se PART) av parcener, av ffr. parçonier, till (stammen i) lat. partitio (se PARTITION)]
person med vilken man samarbetar l. tillsammans med vilken man utför ngt l. bildar ett lag l. par o. d.; särsk. om bolagsman l. kompanjon i ett ekonomiskt företag, make resp. maka i ett äktenskap, motspelare (vid teaterspel l. filminspelning), medspelare (i spel, t. ex. kortspel l. tennis) l. person som man dansar med o. d. Andersson(1845). HlednBridge 9(1908; i bridgespel). Rogberg Mot. 9(1927; i tennis). Hon hade (i revyn) en fullt värdig partner i (N. N.). SvD(A) 1934, nr 1, s. 13. Dansa en hel kväll med samma partner. Munthe Torsd. 164(1934). — jfr SEXUAL-PARTNER.
