SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PASKA, v.1 -ade.
Etymologi
[sv. dial. paska, plaska (i vatten), fösa fisk i utlagda nät, slaska, söla, tvätta; åtm. delvis av ljudhärmande urspr. liksom BLASKA, v.1, PLASKA. — Jfr PJASKA, v.1]
(†)
1) plaska (i vatten o. d.). Schroderus Dict. 245 (c. 1635). När .. (strömmingen) träffas in vid landet, så hörer den ganska väl, och skyr alt paskande och slamrande med årar. VetAH 1748, s. 121. Nordforss (1805).
2) [jfr dels bet.-utvecklingen hos BLASK, sbst.1, BLASKA, v.1, BLASKIG, dels PASK, PASKA, sbst.2] traska (äv. rulla) o. söla ner sig (i smuts l. sörja o. d.), slaska. Paska i träcken. Lind (1738). (Sv.) Paska .. (dvs.) Plaska, orena, (lat.) Progredi per lutum, cœno volutari. Schultze Ordb. 1309 (c. 1755). WoJ (1891).
Särsk. förb.: PASKA NER SIG. (†) till 2: smutsa ner sig (i sörja l. orenlighet l. smutsigt vatten o. d.). Nordforss (1805). Lindfors (1824).
Spoiler title
Spoiler content