SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PASSIAR pas1ia4r, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[av d. passiar, av passiare, prata, av holl. pitsjaren, pasjaren, överlägga, rådslå, sammankalla till skeppsråd gm signalering, av malajiska bit(s)jara, rådslag m. m. (jfr PAJARING)]
(ngt ålderdoml.) om ett (gemytligt, förtroligt, otvunget) samtal (med enkel, vardaglig prägel), pratstund. NordT 1883, s. 549. De ville göra samtalet till en otvungen och ledig passiar, men det blev en stel konversation. Hansson SlättbH 123 (c. 1885). Hellström RedKav. 34 (1933).
Spoiler title
Spoiler content