[jfr t. o. eng. passus; av mlat. passus, motsv. lat. passus, steg, till pandere, utbreda sig (jfr EXPANDERA)]
1) (†) Passus, egentlig ett steg, men eljest alla sakers lägenhet och tilfelle. Biurman Brefst. 160(1729, 1767).
2) ett mindre avsnitt (t. ex. ett par sammanhängande ord l. meningar) av en skriftlig l. muntlig framställning, ”ställe” (i en bok o. d.), ”punkt” (av en framställning), passage. Liljecrona RiksdKul. 367(1840). Den passus (i Goethes Faust), i vilken krig och omvälvningar i andra ändan av vår världsdel behandlas som ett skådespel, ägnat att mera roa än oroa. SvD(A) 1930, nr 245, s. 4.
