SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PASTELL pastäl4, sbst.2, r. l. m. ((†) n. Sahlstedt (1773), Möller (1807)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-el 1734 (: pastel-målning)—1815. -ell 1773 osv.)
Etymologi
[jfr d. pastel, t. pastell, eng. pastel; av fr. pastel, i denna bet. av it. pastello, diminutiv till pasta (se PASTA)]
mål.
1) urspr. o. eg.: färgstift framställt av finmalen krita l. gips med inblandning av olika färgstoffer; sättet att måla med användande av sådana färgstift. Måla i pastell. Ett porträtt i pastell. Princesse de Conty och Mad:lle de Sens Portraitter målade i pastel af Lundberg. Wrangel TessPal. 36 (cit. fr. 1735). Äran av att i Europa ha gjort pastellen populär som porträtt-teknik tillkommer .. Rosalba Carriera (1675—1757). Lindblom Rokokon 105 (1929).
2) konkret: målning i pastell. PT 1791, nr 68, s. 4. Östergren (1934).
Ssgr (till 1; i sht mål.): PASTELL-ARTAD, p. adj. Pastellartat ljusa (färg-)toner. HantvB I. 1: 351 (1934). särsk. i utvidgad anv., i fråga om litterärt konstvärk. Det är (i Oxenstiernas dikt) samma pastellartadt overkliga pastorala landtlifsskildring, som vi känna från Gyllenborg. Lamm Oxenst. 199 (1911). —
-BLÅ. med nyans av blå pastellfärg. TurÅ 1919, s. 178. —
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA, sbst.2 kritfärg (se d. o. 3).
1) färg (färgstift) som användes vid pastellmålning. Rinman 2: 245 (1789). Den 13 (maj) gick jag med mina pastellfärgor till Marin. Holmbergsson Flor. 17 (1828).
2) färg(nyans) som är karakteristisk för pastellmåleri. (Blommorna) smycka (i rokokons konst) med sina ljusa pastellfärger .. alla arter av föremål. SvRokoko 5 (1924). särsk. i utvidgad anv., i fråga om litterärt konstvärk. Levertin G3 237 (1894). —
-FÄRGAD, p. adj. jfr -färg 2. JordRunt 1931, s. 219. —
-KRITA, r. l. f. om färgstift för pastellmålning; vanl. koll. TaxaTull 2/12 1824, s. 14. Pastellkrita förekommer mest i korta stänger. VaruhbTulltaxa 1: 176 (1931). —
-MÅLARE. Rinman 2: 246 (1789). —
-MÅLARINNA. WoJ (1891). —
-MÅLERI. Wikforss 2: 279 (1804). —
-MÅLNING. vanl. abstr., stundom äv. konkret. Serenius L 2 b (1734). Pastellmålningar .. göra god effekt på afstånd. Scheutz Ritk. 211 (1832). Pastellmålningen var Gustav Lundbergs fack. Laurin KonstSv. 52 (1915). —
-PORTRÄTT. Lundgren MålAnt. 1: 130 (1870). —
-PÄNSEL. (†) färgstift för pastellmålning, pastellkrita. Serenius L 2 b (1734). —
-STIFT. färgstift för pastellmålning. Rinman 2: 246 (1789). (Pastellfärger) kallas äfven Pastell- eller Färgstift, när de, likasom blyertspennor, äro innefattade i trä. Åstrand 2: 174 (1855). —
-TEKNIK. Sirén Pilo 53 (1902). —
-TON. jfr -färg 2. (Freses) med bleka flyktiga pastelltoner kolorerade naturtavlor. Lamm UpplRom. 1: 146 (1918; i utvidgad anv.). HandInd. 263 (1926).
Avledn.: PASTELLIST104, m.||ig. [efter fr. pastelliste] mål. pastellmålare. AB 1885, nr 94 A, s. 2. Rosalba Carriera, den berömda venetianska pastellisten. Söderhjelm Levertin 2: 426 (1917).
Spoiler title
Spoiler content