PATRONYM pat1rωny4m l. -rå- l. -ro-, adj.
Etymologi
[jfr t. patronym, adj., ävensom eng. patronym, sbst., fr. patronyme, sbst., båda med bet.: patronymikon; av gr. πατρώνυμος, πατρωνύμιος, till πατήρ, fader (se PATRIARK), o. ὂνυμα, dialektal sidoform till ὂνομα, namn (se NAMN). — Jfr PATRONYMIKON, PATRONYMISK]
(i fackspr., i sht språkv.) som utgör l. tillhör l. har avseende på ett patronymikon l. patronymika, patronymisk; som har l. utmärkes av namn betecknande härkomst på fädernet. Patronyma beteckningar. Rydberg Myt. 1: 145 (1886). Man talar om patronym eller matronym familj, allteftersom far eller mor ger namnet. 3NF 7: 97 (1927). —
