PEDAGOGIUM pe1dagå4gium l. ped1-, äv. —302, n.; best. -iet; pl. -ier. Anm. I äldre tid användes ordet med latinsk böjning. Thyselius Bidr. 163(i handl. fr. 1631: uthi Pædagogio).
Ordformer
(ped- 1898 osv. päd- (pæd-) 1631—1916)
Etymologi
[jfr t. pädagogium; av lat. pædagogium, (skol)lokal för uppfostran av förnäma gossar, av gr. παιδαγωγέιον, rum i skola där pedagogerna inväntade de dem anförtrodda barnen, skola, till παιδαγωγός (se PEDAGOG)]
(om äldre l. utländska förh.) om olika slag av högre l. lägre undervisningsanstalter; särsk. om skola för (mindre) barns undervisning i de första grunderna (jfr BARNSKOLA,PEDAGOGI). Thyselius Bidr. 163(i handl. fr. 1631). Broocman TyUnd. 1: 89(1807; om tyska förh.). (I Wien) finns ett pedagogium l. lärarakademi för fortsatt utbildning af lärare. 2NF 32: 307(1921). (Rudbeckius upprättade i Västerås) en modersmålsbetonad begynnelseskola för mindre barn, ett pedagogium. SvFolket 4: 108(1939).
