SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PEKTOLIT päk1toli4t l. pek1-, l. -tå- l. -tω-, r. l. m.; best. -en; pl. (om olika stycken) -er.
Ordformer
(förr äv. pect-, -lith)
Etymologi
[av t. pektolith, bildat av gr. πηκτο-, ssgsform av πηκτός, sammanfogad, stelnad, vbaladj. till πήγνυμι (se PEGMATIT), o. λίϑος, sten (jfr LITO-), o. tidigast använt av den tyske mineralogen F. W. von Kobell 1828]
miner. vitt, grått l. gulaktigt mineral med trådig l. stänglig l. tät textur, bestående av vattenhaltigt silikat av kalcium o. natrium. Berzelius ÅrsbVetA 1829, s. 183. 2NF (1914).
Spoiler title
Spoiler content