PELASGER pelas4ger, m.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr t. pelasger, fr. pélasges, pl., lat. pelasgi, pl.; av gr. πελασγοί, pl., möjl. till samma ieur. rot som föreligger i gr. πέλαγος, hav (se PELAGISK), o. FLAK, sbst.1, o. eg. betydande: slättinnevånare]
manlig individ tillhörande en äldre (före grekerna) i Grekland bosatt befolkning; nästan bl. i pl. (äv. utan avseende på kön). Eberhardt AllmH 2: 73 (1768). Ang. pelasgernas etnografi äro meningarna delade, då redan antikens begrepp härom ha varit oklara. SvUppslB (1934).
Avledn.: PELASGISK, adj. [jfr t. pelasgisch, eng. pelasgic, fr. pélasgique, lat. pelasgicus, gr. πελασγικός] som tillhör l. härstammar (l. ansetts härstamma) från l. har avseende på pelasgerna. Pelasgisk(a) mur(ar), cyklopisk(a) mur(ar). Almqvist GrSpr. 16 (1837). —
PELASGISM, r. l. m. (†) om pelasgernas tid(evarv) o. samhälle o. d. Den forngråa pelasgismens tilldragelser. Frey 1847, s. 291.
