PELOPONNESIER pe1lopone4sier l. pel1-, l. -åp- l. -ωp-, l. -ωn-, l. 010400, äv. —302, m.; best. -n; pl. =; l. PELOPONNESER -e4ser, sbst. pl.
Ordformer
(-eser, pl. 1737 osv. -esier 1871 osv.)
Etymologi
[jfr t. peloponnesier, pl., lat. peloponnesii, pl., gr. πελοποννήσιοι, pl.; till PELOPONNESOS]
manlig invånare i den gm Korintiska näset med mellersta Grekland förbundna halvön Peloponnesos (Morea); i sht i pl. (äv. utan avs. på kön). Bliberg Acerra 232(1737). (År) 446 slöts en fred på 30 år mellan Aten och peloponnesierna. 2SvUppslB 11: 1209(1949). —
