SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PELOTT pelot4, r. l. f. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pelott 1847 osv. pelotte 17521785. pelotten, sg. best. 1777 osv. pelotter, pl. 1782 osv.)
Etymologi
[jfr t. pelotte; av fr. pelote, boll, (liten) kula, nystan, nåldyna, pelott, av en avledn. av lat. pila, boll, kula (jfr PILLER). — Jfr PLUTON, sbst.1]
med. liten (stoppad) kudde l. dyna o. d. (stundom bestående av en med tyg l. skinn o. d. överklädd trä- l. metallplatta), avsedd att anbringas mot sår o. dyl. l. (på vissa apparater, t. ex. kardiograf, sfygmograf) mot huden på det ställe av kroppen där undersökningen osv. företages; särsk. om den dyna på ett brockband som är avsedd att vila mot brockporten. VetAH 1752, s. 223. 2NF 25: 257 (1916; på sfygmograf). LbKir. 1: 513 (1920; för sår). Nyström Kir. 2: 174 (1929; på brockband).
Ssg (med.): PELOTT-SKÖLD. [jfr motsv. anv. av fr. écusson, eg.: sköld] (numera knappast br.) på brockband: metallplatta utgörande stomme i pelott. Mesterton Bråckl. 55 (1857).
Spoiler title
Spoiler content