publicerad: 1952
PENNAL päna4l l. pen-, i bet. 1 r. l. m. (Lundell 231 (1893) osv.) ((†) n. TullbSthm 9/8 1560, Därs. 7/11 1578), i bet. 2 m.; best. -en; pl. -er (ss. n. =); förr äv. (i bet. 2) PINAL, sbst.1, m.; pl. -er.
Ordformer
(pen- 1626—1939. penn- 1560 osv. pin- 1733—c. 1746. poen- c. 1732—1771. pänn- 1893 (i bet. 1). -al (-aal) 1626 osv. -all 1578. -ell (i ssg) 1632 (: penell ööll). -åll 1560)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. pennal; av t. pennal l. mlt. pennāl, av mlat. pennale, avledn. av lat. penna, fjäder, i mlat. äv.: skrivfjäder, pänna (se PÄNNA). — Jfr PENNALISERA, PENNALISK, PENNALISM, PENNALIST(ISK)]
1) (numera bl. i Finl.) pännfodral, pännskrin. TullbSthm 9/8 1560. Blekhornn m(ed) pennall — 4 dusin. Därs. 7/11 1578. Pennaler med rum i. Topelius Läsn. 7: 56 (1891). Bergroth FinlSv. 310 (1917).
2) [efter motsv. anv. av t. pennal, m., nylat. pennalis, m.; med syftning på att de unga studenterna hade pännfodral o. skrivmateriel med sig vid föreläsningar o. dyl. o. flitigt gjorde anteckningar] (om ä. förh.) benämning (öknamn) på student under den första tiden (tiden mellan ”deposition” o. ”absolution”) vid universitet (då han hade att gå äldre studenter till handa o. var underkastad deras förtryck); äv. ss. öknamn på lärjunge i lärdomsskola; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl.; äv. i uttr. gå pennal, om student: (efter ”deposition”) under viss tid ss. pennal gå äldre studenter till handa o. vara underkastad deras förtryck, genomgå pennaltid(en); jfr NOVITIE 3, RECENTIOR. Thyselius HdlLärov. 2: 101 (1626; ss. öknamn på lärjunge i lärdomsskola). Bergius Förråd 27 (i handl. fr. 1637). När .. (min son m. fl.) voro deponerade, höllo .. (vissa) studiosi esomofftast skrijgh för mitt hus om nattetidh, ropandes penal, kofother etc. OxBr. 12: 69 (1638). Thet .. förtryter mig (dvs. komministern) att iagh skall bliffua drillat och commenderat aff een Pennal /: så sägandhes :/ (dvs. av nådårsprästen i pastoratet). VDAkt. 1678, nr 73. Såsom jag satte mig i sinnet eij här (vid universitetet i Lund) öfver 1 åhr förblifva, hölt jag onödigt gå poenal och gifva mig i någon nation. Linné Ungd. 1: 3 (1734). SvFolket 4: 91 (1939; om ä. förh.).
Ssgr (i allm. till 2): A: PENNAL-DRÄKT. (-als- 1876) (förr) för pennal utmärkande dräkt; jfr -hatt, -kappa. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 208 (1876; om ä. förh.). —
-GÅNG. (förr) förhållandet l. systemet att studenter under den första tiden vid universitetet voro pennaler (”gingo pennal”); jfr novitii-gång. VärmlFörrNu 25: 24 (c. 1746). 2SvKulturb. 7—8: 26 (1937; om ä. förh.). —
-HATT. (-ale- c. 1750) (förr) till pennals dräkt hörande hatt med nedhängande brätten. Rhyzelius Ant. 24 (c. 1750). —
-KAPPA, r. l. f. (förr) till pennals dräkt hörande grov (trasig) kappa. Rhyzelius Ant. 22 (c. 1750). —
-KUNG. (†) om äldre student som uppträdde ss. översittare mot pennalerna; jfr konung, sbst.1 I 4 b. Swedberg Lefv. 64 (1729). —
-LÄKTARE. (förr) i kyrka: läktare där pennalerna sutto l. skulle sitta. Weibull LundLundag. 169 (1884; om ä. förh.). —
-TUKT. (om ä. förh., tillf.) om de äldre studenternas upprätthållande av lydnad hos pennalerna; jfr pennalism. Atterbom Minnest. 1: 211 (1847). —
-VÄSEN(DE). (-al- 1888 osv. -als- 1691) [jfr t. pennalwesen] om systemet med pennalgång vid universitet i äldre tid; stundom äv. allmännare: pennalism. Annerstedt UUH Bih. 2: 378 (i handl. fr. 1691). NF 12: 992 (1888; allmännare). —
B (†): PENNALE-HATT, -NAMN, -ROCK, -SKO, se A.
C (†): PENNALS-DRÄKT, -GÄSTABUD, -VÄSEN(DE), se A.
Spoiler title
Spoiler content