SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PENTLANDIT pän1tlandi4t l. pen1t-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. pentlandit, eng. pentlandite; av fr. pentlandite, bildat till namnet på upptäckaren J. B. Pentland († 1873)]
miner. i reguljära oktaedrar kristalliserande mineral innehållande järn, nickel o. svavel, järnnickelkis. 3NF 11: 1196 (1929).
Spoiler title
Spoiler content