PENTOSURI pän1tåsɯri4 l. pen1t-, l. -ur-, l. 0104, r.; best. -n l. -en.
Etymologi
[jfr t. o. fr. pentosurie, eng. pentosuria; till PENTOS o. gr. -ουρία, urinering (till ὀυρέω, urinerar, rotbesläktat med lat. urina, urin; se URIN). — Jfr STRANGURI]
med. (ämnesomsättningsanomali kännetecknad av) förekomst av pentos(er) i urinen. Hygiea 1903, 2: 372.
