SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PEPPARSVEN pep3ar~svän2, äv. päp3-, m.; best. -svennen; pl. -svenner ((†) -svenne SvTr. 4: 156 (1534), G1R 13: 346 (1540)).
Ordformer
(förr äv. peper-, pepper- (se PEPPAR))
Etymologi
[av PEPPAR o. SVEN; efterbildn. av d. pebersvend, urspr.: kringresande ogift kryddhandlare (som bl. a. drev handel med peppar); sedermera: gammal ungkarl; jfr JSteenstrup i HistTidsskrDan. VIII. 2: 60 ff. (1909)]
1) (numera bl. i arkaiserande stil) köpman (som reser omkring); särsk. om hanseatisk köpman; jfr PEPPAR-KADETT, -KRÄMARE, -STRUT 2, -SÄCK 2. Thesligest måå eller skole ingen peperszwäne eller landzkiöpere resze eller omdraghe vti landene att vpkiöpe kiöpmandz werde, ther mett att forderffue borgare och kiöpstäder. SvTr. 4: 156 (1534). Hanseförbundets Pepparsvenner, i Bergen. Hartmansdorff PVetA 1850, s. 19. Att sjömän vi blefvo, det talar ändå, / mens pepparsven hufvudet hänger! Sturzen-Becker 4: 75 (1862; i dikt om förh. omkr. år 1400). Lundegård DrMarg. 1: 101 (1905; om medeltida förh.).
2) (mera tillf.) gammal ungkarl. SvMerc. 1764, s. 210 (om danska förh.). En gammal pepparsven, som du, har ingen tid att förlora. Börjesson C12 27 (1858). Livsfientliga gamla pepparsvenner. GHT 1950, nr 268 A, s. 8.
Anm. Ordet förekommer äv. i den danska formen pebersvend, t. ex. Wickman M:me de Staël 145 (1911; i bet. 2).
Spoiler title
Spoiler content