PERFEKTIONERA pær1fäkʃωne4ra l. pär1-, l. -fek-, l. 01040, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. -fect-, -onnera)
Etymologi
[jfr t. perfektionieren, fr. perfectionner; avledn. av PERFEKTION]
1) (†) till PERFEKTION 1:fullborda, färdigställa, avsluta (ngt). HSH 3: 127(1657). Tager .. (arkitekten) bygningen ahn att effter förslaget perfectionera, får han hwar 5:te penning. Rudbeck Bref 214 (1685). Schück VittA 3: 311(i handl. fr. 1690).
2) (i sht i fackspr.) till PERFEKTION 2:fullända, fullkomna (ngt); förbättra, förkovra (ngt). RARP 15: 248(1686). Arbetet på att få fram och perfektionera nya material är icke begränsat till Tyskland. SvD(A) 1938, nr 28, s. 3. Han perfektionerade sitt humör genom att .. samla ihop skärvorna (av det sönderslagna porslinet). DN(A) 1950, nr 297, s. 4.särsk. (†) till PERFEKTION 2 a; med avs. på person, i fråga om insikt l. färdighet: utbilda (ngn), ge (ngn) utmärkt l. erforderlig insikt l. färdighet; ofta refl.: utbilda sig (i ngt), förvärva utmärkt l. erforderlig insikt l. färdighet, förkovra sig; i p. pf. äv. med mer l. mindre adjektivisk bet. Schück VittA 2: 380(i handl. fr. 1670; refl.). Om någon .. funnes (i Skara gymnasium), som hade lärdt sig något rijta och hade inclination .., så kunde iag widare låta honom här uppe perfectionera. Därs. 3: 151(i handl. fr. 1679). En skickelig Studerande, som .. genom resor i flera Europeiska Riken, gjort sig perfectionerad uti språken. GT 1788, nr 137, s. 3.Andersson(1845; refl.). Annerstedt UUH II. 2: 156(1909; efter handl. fr. 1662).
