publicerad: 1952
PERMANENT -nän4t, adj. -are; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. permanent; ytterst av lat. permanens (gen. -entis), p. pr. av permanere, fortfara m. m., av per (se PER, prep.) o. manere, förbliva m. m. — Jfr MENAGE]
som finns l. består l. fortgår (l. är avsedd att finnas osv.) under en längre l. obegränsad tid; som ständigt vidmakthålles l. brukas l. är i funktion l. värksamhet; varaktig, (be)ständig, (be)stående, fast, oavbruten; särsk. motsatt: tillfällig, temporär, provisorisk. Agrell Maroco 1: 233 (1790, 1796). (Man har) gjort revolutionen permanent. Geijer I. 4: 145 (1822). Afser en neutralitetsförklaring .. framtida krig i allmänhet, blir neutraliteten ständig .. l. permanent. 2NF 19: 845 (1913). MorgT 1948, nr 251, s. 4. särsk. (med prägel av fackspr.)
a) om lagstiftande l. dömande l. värkställande församling l. organ l. dyl.; särsk.: som sammanträder kontinuerligt (l. året om l. varje år o. d.); förr äv. om sammanträde med dylik församling osv.: som sker dagligen. Permanenta skiljedomstolen i Haag, inrättad gm beslut 1899. (Municipalitetet i Paris har beslutat att) MilitairUtskottet skal vara permanent. SP 1792, nr 217, s. 3. At de allmänna ständerna ej böra kallas på vissa tider, utan vara permanenta. LittT 1796, s. 196. (Krigskollegium har) förklarat sin session in pleno permanent, d. v. s. att alla departementerna dagligen sammanträda. AB 1831, nr 8, s. 3. BtRiksdP 1931, 6: nr 3, s. 28.
b) odont. om tand: som icke normalt faller av såsom mjölktänderna, kvarsittande. AHB 57: 4 (1871). Det permanenta bettet. Hylin Munn. 1: 125 (1930).
c) (om ä. förh.) kem. o. fys. i uttr. permanent gas, om gas som man (på grund av dess låga kritiska temperatur) icke kunde bringa i flytande form. Gerelius Gasupplysn. 9 (1825). Smith OrgKemi 31 (1938; om ä. förh.).
d) i sht mil. i fråga om telegrafvärkets fasta telefonledningar. Vid telefonering på permanenta nätet föreligger alltid risk för avlyssning. ArtillRegl. 1940, 2: 45. Permanent telefonstolpe. SoldatinstrSign. 1945, s. 37.
e) om vägbeläggning av sten, asfalt, betong l. annat motståndskraftigt o. underhållsfritt material. Erikson HbSmågatst. 10 (1928).
f) mil. om befästning, värn o. d.: anlagd (under fredstid) av varaktigt material o. på lång sikt (i motsats till fältbefästningar o. provisoriska befästningar). Vid hamninloppet ha anlagts permanenta värn för kulsprute- och gevärsskyttar. KrigVAH 1835, s. 205 (om skans). jfr HALV-PERMANENT.
g) lant. om gräsvall: som bibehålles som vall under lång tid (o. sålunda icke plöjes för sädesodling l. dyl.). 2NF 10: 483 (1908).
h) fys. i uttr. permanent magnet, magnetism o. d., ävensom permanent magnetisk, magnetisera permanent o. d., i fråga om magneter som lång tid behålla (en stor del av) den magnetism som tillförts dem; motsatt: tillfällig magnet. Fock 1Fys. 515 (1855; adv.). Erix (1923).
Ssgr (i fackspr.): PERMANENT-BELÄGGA, v. [snarast till permanent-beläggning] förse (väg o. d.) med permanent vägbeläggning; jfr permanent, adj. e. SDS 1929, nr 232, s. 4. TT 1943, Aut. s. 78. —
-BELÄGGNING. särsk. konkret: permanent vägbeläggning; jfr permanent, adj. e. Autostrader med permanentbeläggning. SvD(A) 1929, nr 340, s. 8. —
-GRÖNT, n. färg. benämning på ett (kromhaltigt) grönt färgämne av varierande sammansättning; särsk. om kromoxidhydrat förskuret med permanentvitt. SFS 1876, nr 8, s. 6. Kallstenius HbOljem. 27 (1915). Kromgrönt (dvs.) (permanentgrönt). SFS 1922, s. 309. Kjellin (1927). HantvB I. 1: 62 (1934). —
-GULT, n. [jfr -grönt, -vitt] (†) färg. = baryt-gult. SFS 1876, nr 8, s. 5 (bet. oviss). Cleve KemHlex. 47 (1883). WoJ (1891). —
-ONDULERA, v., -ing. ge (ngns hår) en bestående vågighet gm behandling med kemiska medel l. elektricitet l. dyl.; äv. med avs. på person. SvD(A) 1929, nr 151, s. 10. —
-STAKNING. (†) järnv. en järnvägslinjes o. d. definitiva utstakning för byggnad, renstakning. SD(L) 1901, nr 124, s. 3. —
-VITT, n. [jfr t. permanentweiss] färg. tungspat, barytvitt. AHB 12: 66 (1865). HantvB I. 1: 42 (1934). —
Spoiler title
Spoiler content