PERNICIÖS pær1nisiø4s l. pär1-, äv. 01—, förr äv. PERNICIOS, adj.
Ordformer
(-os 1633. -ös 1833 osv.)
Etymologi
[jfr t. perniziös, eng. pernicious, fr. pernicieux (f. -euse); ytterst av lat. perniciosus, fördärvlig, skadlig m. m., till pernicies, fördärv, till pernecare, fullständigt döda, av per (se PER, prep.) o. necare, döda (jfr NEKRO-,NEKROS)]
(†; se dock slutet) fördärvlig, skadlig. HSH 26: 128(1633). — särsk. med. elakartad, farlig; numera i sht (fullt br.) i uttr. perniciös anemi, om elakartad progressiv blodbrist. De så kallade perniciösa febrarna. TLäk. 1833, s. 51. Leverterapien vid den perniciösa anemien. UNT 1930, nr 10568, s. 1.
