[jfr t. pernoktieren, fr. pernocter; av lat. pernoctare, ytterst till per (se PER, prep.) o. nox (se NATT)]
(†) stanna över natten (på ett ställe), övernatta. Biurman Brefst. 161(1729). Dalin Vitt. 4: 465(1749). (Danske konungen) som .. gjort .. (biskopen) flera .. besök och .. pernocterat i hans hus. BL 21: 6(1855). Ekbohrn(1904).
