[jfr ä. d., holl., t., eng. o. fr. pertinent; ytterst av lat. pertinens (gen. -entis), tillhörande, hörande till, p. pr. av pertinere (se IMPERTINENT)]
(†) behörig, tillbörlig, passande; äv. (o. vanl.) övergående i bet.: noggrann, exakt, fullständig; särsk. om redogörelse l. förteckning o. d. RP 3: 214(1633). Ett tydligt och pertinent bruksinventarium. Bæckström Rörstr. 20(cit. fr. 1733). En uträkning, så pertinent som den uppgifne påstås vara, (låter) sig icke göra. AdP 1789, s. 923. Tillåt mig .. anholla att du ville gifva honom ett pertinent begrep af Stenhammars förtjänst i vittervägen. 2Saml. 9: 41(1799). Ekbohrn(1904). — särsk. ss. adv.: noggrant, exakt, precis; särsk. i uttr. känna ngn l. ngt pertinent. RARP 6: 32(1657). At weta pertinent huru stor .. (statsskulden) är, dertil hafwa .. (de deputerade) ej bekommit fullkomlig kunskap. HC11H 9: 71(1697). ”Jo, jag känner den saken pertinent, med alla sina biomständigheter,” sade Hof-Rådet. Wetterstedt Mut. 299(1832). Knorring Skizz. I. 1: 124(1841).
Avledn.: PERTINENTILIGARE, adv. kompar. [jfr holl. pertinentelijk, på behörigt sätt, noggrant] (†) noggrannare, fullständigare. RP 11: 258(1645).
