PIARIST pi1aris4t, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. piarist, fr. piariste; till det nylat. uttr. patres piarum scholarum, de fromma skolornas fäder (där piarum är gen. pl. av lat. pius, se PJÖS, adj.)]
kyrkohist. medlem av en viss (i sht förr värksam) katolsk orden som grundat ett stort antal skolor för ungdom; i sht i pl.; särsk. i pl. best., om denna orden. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 371 (1837). Almquist VärldH 5: 309 (1933).
