SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PIETET pi1ete4t, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(piété 1893. pietet 1668 osv. pietät 1818)
Etymologi
[jfr t. pietät, eng. piety, fr. piété (av ffr. piete); ytterst av lat. pietas (gen. -ātis), till pius, from, rättsinnig, kärleksfull, vördnadsfull m. m. — Jfr EXPIATION, PIETA, PIETISM, PIÖS]
1) (†) fromhet, gudsfruktan. Gezelius AReichenbach E 1 b (1668). Stiernman Rel. 208 (1726). At the .. om pietet och et fromt lefverne sig beflita skulle. Humble Novator 143 (1728). KyrkohÅ 1905, s. 193 (1846). Ekbohrn (1904).
2) hänsynsfullhet, grannlagenhet, ömsinthet, vördnad o. d.; numera i sht med anslutning till 4. 3SAH LXI. 3: 6 (1847). Folkskolelärarne (ha) .. af .. pietet dragit sig för att uppträda såsom granskare af (folkskollärarutbildningen). Verd. 1883, s. 154. Djup pietet för gudomlig och mänsklig rättsordning. Lundström LPGothus 1—2: 122 (1893). Pietet är den hänsyn den starkare .. måste visa mot de svagares känslor. Strindberg GVasa 187 (1899). Östergren (1934).
3) kärlek till l. vördnad för föräldrar; tillgivenhet gentemot syskon l. släktingar (l. vänner), syskon- l. släktkärlek; släktkänsla; numera i sht med anslutning till 4, i fråga om kärleksfullt vårdande av minnet efter avlidna l. samvetsgrant uppfyllande av deras i livet uttalade vilja l. dyl. Sonlig pietet. Phosph. 1812, s. 167. Nordström Samh. 2: 233 (1840). (Sonens) pietet mot föräldrarne. CDWirsén (1871) hos Klockhoff ESkr. III. ASScF 19: Minnestal 1: 4 (1893; gentemot syster). Homén HforsTeatr. 3: 7 (1919).
4) av vördnad l. kärlek l. gripenhet kännetecknad inställning till minnen l. traditioner l. kvarlevor från gångna tider (som yttrar sig i hänsynsfull omsorg om det gamla o. vilja att låta det fortleva så oförändrat som möjligt); särsk. om dylik inställning till en avlidens minne o. till vad han lämnat efter sig; äv. i fråga om naturminnesmärken o. d. Visa pietet mot l. för ngt. Sefström PVetA 1841, s. 19. I (bibel-)kommissionens öfversättning finnes icke ett spår till pietet mot den gamla. SvTidskr. 1876, s. 380. (Han vårdade) De Geerska släktens minnen med den största pietet. De Geer Minn. 2: 189 (1892). Bristande pietet gentemot naturen. SvNat. 1913, s. 83. Först våra dagar har satt pieteten i högsätet, ja drivit upp en verklig kult för det som är gammalt och fornt. 2SvKulturb. 5—6: 81 (1936). Hans pietet för företrädarens minne. Schück VittA 5: 644 (1936).
Ssgr (i allm. till 3, 4): A (†): PIETET-FULL, se B.
B: PIETETS-FULL. (-tet- 1894—1902. -tets- 1899 osv.) särsk. till 4: uppfylld l. präglad av pietet (mot kvarlevor från gångna tider l. mot en avlidens minne o. d.). Malmbgt 1894, nr 91, s. 3. Restaureringen (av kyrkan ledes) af en försiktig, pietetsfull hand. Hahr ArkitH 288 (1902).
Avledn.: pietetsfullhet, r. l. f. SAOL (1923). —
-FYLLD. —
-HANDLING. handling l. gärd (präglad) av pietet. Rig 1922, s. 161. —
-KÄNSLA. SAOL (1900). Heerberger NVard. 158 (1936). —
-LÖS. som vittnar om brist på l. som saknar pietet. Lundegård Prom. 1: 66 (1893).
Avledn.: pietetslöshet, r. l. f. Schück SvLitH 1: 270 (1887). Lindroth VTidUngd. 182 (1890). —
-PLIKT. (i vitter stil) skyldighet att vara pietetsfull; av plikten fordrad pietetshandling. ASScF 6: Minnestal 1: 1 (1860). —
-SKÄL. Göra något av pietetsskäl. Sylwan SvLit. 283 (1903). —
-VÄRDE. (mera tillf.) värde som ngt har på grund av sin ålder l. de minnen o. traditioner som äro knutna till det, affektionsvärde. Möbler som för Ellen (Key) hade pietetsvärde. Linder Sällsk. 68 (1918).
Spoiler title
Spoiler content