SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PIETISTERI -is1teri4, n.; best. -et, äv. -t; pl. (föga br.) -er (Palmblad Nov. 4: 95 (1851)).
Ordformer
(-ri 1704 osv. -rie c. 17231728. -riet, sg. best. 1705 osv. -ry 1726, 1730)
Etymologi
[efter t. pietisterei; till PIETIST]
(om ä. förh.) i sht nedsättande, om pietisters värksamhet l. lära; pietism; förr äv.: (pietistiskt) fromleri l. svärmeri, (pietistisk) skenhelighet l. irrlärighet. Pleijel Herrnh. 7 (i handl. fr. 1704). Dhe .. irringars förekommande .. som .. vtaf thet så kallade Pietisterit, äro komne på bahnen. VDAkt. 1706, nr 228. Det smäde-namnet .. Pietistery. Silvius Öfvercons. 65 (1726, 1730). SvKyrkH 5: 273 (1935; om förh. 1723). jfr: Mitt Pietisteri är thetta: Öfva tig sielf til gudachtighet. Swedberg Lefv. 116 (1729).
Spoiler title
Spoiler content